Normkritiska perspektiv på kroppar och funktionsvariationer

Vi är glada att Renita Sörensdotter är här för att hålla en workshop. Renita är socialantropolog och genusforskare vid Uppsala universitet. Workshoppen kommer att teckenspråktolkas och filmas till Kroppsfunktions hemsida. En stor applåd för Renita Sörensdotter!

Tack så mycket. Jag vill nästan flytta fram er i rummet men vi kommer att göra en del övningar så då kanske ni flyttar på er ändå. Det är alltid lite konstigt på workshops när alla är för långt ifrån. Då känner man lite att hallå, var är ni? Dessutom har jag ljuset i ögonen så jag har svårt att se er där bak.

Jag heter som sagt Renita Sörensdotter. Som forskare håller jag främst på med sexuell hälsa. Jag kommer att ta upp saker som kan förhindra vissa kroppar från att göra vissa saker. Annars håller jag på mycket med normkritisk pedagogik. Det har jag gjort sedan 2007 då jag jobbade på stiftelsen Friends. Vi lanserade ett material om hur man bryter normer i skolan och sedan dess har det bara fortsatt. Människor sa att det behövdes något nytt. Det räcker inte med att fasa in fler kvinnor. Normkritiken har ibland blivit lite urvattnad men har också en radikal potential att förändra. Den kräver att man granskar sig själv så det är ganska krävande.

Jag kommer att prata om makt, det måste man ha koll på när man pratar om maktordningar. Vi kommer att prata om kropp och det som kallas cripteori. Om ni lyssnade på Robert McRuer eller Christine Bylund igår så har ni kanske redan koll på det.

Jag ska inte stå och säga några sanningar utan vi kommer idag att utforska. Vi kommer att titta på bilder som kanske inte är så bekväma. Bara för att jag visar upp något betyder det inte att det är gott och rätt. Tänk att det är olika sätt att se på saker. Efter pausen kommer vi att titta på lite filmklipp som ni får fundera över. Tänk då att det kanske inte är så lätta filmer. Då ska vi fråga oss vad vi ser och analysera det. Det finns en lite filosofisk ingång till det här med kropp, funktion och makt.

Vi kommer alla från olika håll så det är bara att ni frågar om det är något ni undrar över. Man blir ju hemmablind och orden bara flyger ut ibland.

Jag vill kort nämna normkritiska perspektiv eller pedagogik och vad det är. Det handlar om att vända allt man tar för givet upp och ner: att ifrågasätta normer, öppna upp för nya tankar och förnya handlingsmönster. Det är vanligt att prata om stora visioner men inte handla efter dem.

Du står i vägen.

Om vi testar att göra så här. Vi kanske kan ha det normbrytande snett, apropå när vi blir tvingade in i vissa sätt att vara på.

Att tänka är inte detsamma som att handla. Jag har utvärderat många projekt där alla tänkt att de ska inkludera och anställa olika slags människor, men de handlar sällan. Jag vill fokusera på hur vi kan handla, göra annorlunda och belöna nya mönster. Det är viktigt att arbeta utifrån intersektionalitet, dvs. att ha flera perspektiv samtidigt. Vi kommer att prata mer om kroppen och funktionsvariationer idag men det är viktigt att också ha med genus, klass, etnicitet och allt därtill.

Som jag sa i början måste man också granska sig själv, vilket är mindre roligt och vi gör alla misstag. Vad gör jag för att upprätthålla eller bryta normer? Det finns också en övertro på normkritisk pedagogik. Man kan tro att det är lätt att förändra när det egentligen är väldigt svårt. Det räcker inte med att tänka. Den vanemässiga människan fortsätter lätt i samma spår så det krävs hårt arbete för att förändra.

En formel man kan följa är att 1)se normerna 2) beskriva dem och 3) hitta sätt att hantera dem på. Hur kan vi förändra dem faktiskt, praktiskt och fysiskt? Det är grunden jag utgår från och ni behöver inte hålla med. Kom ihåg att det är utforskande.

Jag går rakt in på makt. Den klassiska definitionen av makt är att aktör A får aktör B att göra något oavsett om aktör B vill göra det. Det är en grundläggande definition som inte riktigt håller eftersom makt är mer än så. Jag tänkte att ni ska få diskutera vad makt är och var den finns. Skriv ner era tankar till. Ni får tio minuter.

Skriv ner era definitioner först så tar jag fram presentationen efter. Vi tar en runda där ni får beskriva vad makt är. Trots att vi ska vara normkritiska så ska vi börja från min vänstra sida. Det finns en lös mikrofon.

Tolkningsföreträde, synlig och osynlig – att det finns synlig makt som polis och lärare men sen finns det makt som inte syns eller nämns.

Det är lättare att se polisen än något osynligt.

Precis. Den kan vara osynlig för dem som inte har makten. Vill du skriva det?

Jag skriver, men det syns inte för er.

Vi pratade ganska mycket om ansvar också. Makt är på någon annans bekostnad och ett alternativ skulle kunna vara ansvar som inte sker på någon annans bekostnad. Då kan vi gå vidare.

Stora bilar.

Ja just det. Det är en enorm makt.

Vad härligt att du fattar! Fysisk makt.

Precis, om det kommer en stor truck vill du ju gärna flytta på dig om du cyklar.

Det gränsar till vår vanliga fysiska makt. Starka personer får mer makt än svaga. Sen har vi pengar.

Jag slänger ihop pengar och ägande.

Jättebra, vi missade ägande, den osynliga makten. Sen har vi kunskap.

Precis, kunskap.

Och vad det är. Vem har kunskap och om vad.

Och vilken kunskap räknas och betraktas som trovärdig?

Det gränsar till förtroende. Vissa åtnjuter väldigt högt förtroende.

I sig själva på något sätt.

Precis. Sedan tänkte vi på bekvämlighet och tillhörighet.

Just det. Det tycker jag är viktigt att ta upp: Hur känner en sig i förhållande till makten? När är du bekväm i en situation? När är du inte bekväm och varför? Vad är det som händer när du kommer in i ett rum och plötsligt känner dig obekväm eller upplever att du tar för mycket plats eller att alla tittar på dig? Och vad händer i sammanhang där du känner dig som hemma och kan vara dig själv? Det är en ganska central del när man tänker på makt.

Kopplat till det är exkluderingen. Sedan tänkte vi på ”normal” – hur man definierar vad som är normalt. Det kopplar ju till makt och exkludering.

Precis. Vem som får bestämma vad som är normalt.

Då går vi vidare till vem som har makt.

Det ska vi ta senare.

Vad skönt!

Vi pratade bara om var det finns makt så då kanske vi inte får säga något.

Men det måste ju vara något slags makt som finns någonstans.

Vi pratade om institutionaliserad makt. När makten är jämställd med lag. Föräldrar har makt över sina barn. Skolan har rätt att tvinga barn att vara i skolan. Polisen får utöva ickedemokratiska metoder enligt lag. Det finns lagar som bestämmer vem som är ”sane” och ”insane” och man får med våld, fysiskt eller icke-fysiskt, frånta någon makten över sitt liv.

Våld är intressant. Ibland tänker man på det fysiska våldet – polis, väktare. Men det finns också språkligt våld, som rätten att säga till någon, till exempel i skolan. Det finns många fler former av våld.

Vi pratade om maktpositioner – vilken position man intar i olika kontexter, och privilegier.

Man får hålla mikrofonen lite närmare munnen.

Privilegier är många olika saker.

Vi hade ganska lätta exempel men många handlade om resurser som socialt kapital och vilka kontexter man får det i. Redan när man går in i ett rum kan det sätta sig i kroppen. Det kan ha att göra med kulturellt arv. När man går in i ett rum och har på sig samma kläder som alla kanske man känner instinktivt att man inte har någon makt. Också att kritisera makt är en maktposition – att man har makten att kritisera.

Som att klass kan vara så inlärt att det sitter i kroppen – vad har kroppen för förutsättningar att ta plats?

Vi har lite olika saker här. Tolkningsföreträde som känns självklart, fast det kanske inte är det för alla. Det handlar om rätten att säga något om verkligheten. Sedan har vi motpratet som kommer från underordnade grupper och benämner tolkningsföreträdet och påpekar att någon tar sig tolkningsföreträde för att hen kommer från en privilegierad grupp. Det är ett sätt att försöka vända på makten. Man pratar om den hegemoniska, eller överordnade, makten – den som med självklarhet har mer makt i vårt samhälle.

Och synlig och osynlig makt – här kan man också jobba med motmakt, att undergräva olika verksamheter. Men vi har också den tvingande makten: företrädet, privilegiet, att gå in och ta plats med sin kropp med självklart. De som är privilegierade märker inte allt av det själva. De kanske ser sig som goda och snälla och ser inte att de är del i ett förtryckande system.

Oj, det står ”Annas bekostnad” men ska vara ”annans bekostnad”. Om makt medför ansvar – vad har för ansvar var och en av oss? Vilken makt deltar vi är? Var kan vi ta ansvar för att utmana makten? På den här festivalen finns det kanske en idé om att utmana makten. Jag brukar prata om ett feministiskt ansvar, som Sara Ahmed har beskrivit som ”Feminist kill joys” (feministisk glädjedödare): att alltid vara den jobbiga. Man kan vara en glädjedödare i alla sammanhang oavsett om det handlar om funktionsvariation, klass eller annat. Att vara den glädjedödaren är att ta ansvar och man blir ganska jobbig som person.

Den fysiska makten, stora bilar, kommer sällan upp bland aktivister och när jag utbildar chefer på t.ex. Socialförvaltningen, bra att vi tog upp den fysiska maktmanifestationen när man kör in med sin stora jeep som egentligen inte behövs när man bor i stan.

Jag läste om stora nya bilar som blir fler och fler och gör människor som galna. Vi har den här jorden till låns och jag blir upprörd som cyklist. Snart kan man inte parkera där jag bor för att bilarna är så stora. Det är irrationellt. Jag blev så berörd. Jag blir glad om du tar med det också.

Ja och vi ska ju prata mer om kroppen också. Hur man ser sig själv handlar om status och makt. Det kanske inte alltid är en ond makt som gör saker av en anledning utan bara av självklarhet. Vi måste släppa att människor alltid skulle vara goda eller onda. Ibland iakttar man att något försiggår och så frågar man sig vad det står för.

Precis, det är helt irrationellt.